Torsås OK

Folktraditioner och historiska platser

På det lilla område som vår senaste karta omfattar är det fullt av intressanta platser. En del av dem kanske du får besöka… Här följer en redogörelse för en del av dem.

Gullabo

Enligt sägnen kan namnet Gullabo härledas ända bak till tiden för digerdöden. Pesten hade slagit så hårt mot bygden att en enda kvinna fanns kvar i livet. Hon tog med sig sin näverlur och drog långt ut i skogen. Hon blåste åt alla håll och till slut uppfattade en man tutandet. Mannen kom från Långasjö socken och det var bonden Gul som själv var ensam överlevande från sin trakt. Bonden Gul hittade kvinnan vid Blå källa, ett landmärke där idag 4 bygränser möts.

Tycke uppstod mellan de två och de blev snart ett äkta par. De bosatte sig i Öjebomåla utanför dagens Gullabo. Om det är bonden Gul som givit namn åt Gullabo vet ingen säkert, men enligt sägnen kan det vara så.

Pengatallen

I ett av kartans vildmarksområden, på Baggabergets krön växer en mycket gammal och lågvuxen martall, kallad Pengatallen. Hit har människor gått, då de drabbats av sjukdom eller tandvärk. De har då slagit i mynt i stammen för att överföra sjukdomen till trädet. Att ta bort mynten ska ge stor olycka. Trots detta har någon för länge sedan tagit bort en del av tallens stam för att komma åt mynten. Trädet är ”i bruk” än idag och det är ofattbart att trädet har överlevt denna omilda behandling. Äldre människor minns trädet som gammalt redan från sin barndom. Exakt hur gammalt trädet är vet nog ingen men det är säkert en aktningsvärd ålder.

Pengatallen

Namnet Baggaberget kommer av att en bagge ska ha ramlat nerför stupet och slagit ihjäl sig. I närheten porlar den steniga och trollska bäcken i en vild och i denna trakt djup dalgång.

Lyfthallen

Inte långt från pengatallen ligger Lyfthallen, en gränssten som ligger där tre bygränser möts. Namnet kommer av att man förr lyft mindre stenar upp på den stora stenen. Där finns tre mindre stenar, två uppe på hallen och den största nere på marken. Det är fritt fram att prova men vi kan garantera att det behövs en storvuxen dräng för att ens rubba den. Idag ligger hallen isolerad, långt från bebyggelsen men förr var det inte så långt till de ensliga torpen ute i skogen. Man kan lätt föreställa sig drängar som på kvällen samlades från byarna för att jämföra sina krafter.

Lyfthallen

Lasktorpet

Att trakten var fattig och att man fick kämpa för att överleva i den steniga terrängen märks av denna berättelse.

På detta torp i närheten av Lyfthallen bodde båtsmannen och smeden Lask med hustrun Emma. År 1885 blev ”Lasken” ihjälslagen av en granne som beskyllde honom för att ha stulit gärdsle, som han sedan ska ha använt till bränsle.

Omkring 75 meter sydväst om Lasktorpet finns en upprest stenflisa som minner om en tragisk händelse från 1884. En båtsman Fager från den angränsande byn Fagereke som var ute på jakt, låg här och lockade på tjäder. Där han låg bakom stenen var det förmodligen bara hatten och något av ansiktet som stack fram. En annan jägare, som hörde tjäderns typiska läte och tog honom för en tjäder, avlossade det dödande skottet. Detta är en av teorierna om händelsen. Ingen vet än idag säkert hur det gick till. En annan person från bygden - jägare även han, lär emellertid hastigt och oväntat försvunnit redan innan den döde hittats, förmodligen till Amerika.

Rövareflyet

Mitt i kartan ligger Rövareflyet, idag en betesmark med omkringliggande granplanteringar mitt ute i skogen. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet bodde stortjuvar här, ledda av den ökände ”Rövare-Kalle”. Enligt folktraditionen höll de en piga från Degerhyltan fången hos sig i 5-6 års tid. Till sist lyckades hon dock få kontakt med en hederlig människa och det bestämdes att folk från byarna runt om skulle anfalla det fruktade rövarbandet och befria den arma flickan.

På den tiden var kärret outdikat och mitt i detta svårframkomliga område ligger den holme där rövarna höll sig dolda.

Anfallet skulle ske när rövarna låg och sov och flickan skulle medverka på så sätt att hon gjorde deras skjutvapen odugliga genom att slå vatten på flintlås och fänghål. Överfallet lyckades tack vare detta. Åtminstone en av rövarna blev skjuten, resten av rövarna gav sig och överlämnades till rättvisan.

Det enda som syns idag, enligt folktraditionen, är en grop i marken efter den primitiva jordkula där rövarna huserat mellan stöldturnéerna i bygden.

Henrikatorpet

I norra delen av kartan på Degerhyltans marker finns denna gamla boplats. Här bodde Karl och Emma Henriksson till omkring 1895. Husgrunden finns kvar men av ladugården finns inga rester. Här växer ännu humle och gamla fruktträd. Ett av de gamla äppelträden med s k ”kriskäpplen” har en märklig historia. I stammen på trädet finns ett hål tillverkat av människohand. Hålet är lagom stort att dra ett nyfött barn igenom. Förr i tiden drog man nyfödda barn genom hålet för att dessa inte skulle drabbas av så många sjukdomar under sin levnad. Det bars barn hit även från angränsande byar för att de skulle genomgå den helande ”träddragningen”.

Det var noga att trädet inte torkade bort och dog, för då skulle de barn som blivit träddragna drabbas av alla de sjukdomar, som de nu var befriade ifrån. Därför var det också noga att inga djur fick komma i närheten av trädet och skada det. På två sidor skyddades trädet av en stenmur och i övrigt var det inhägnat med gärdesgård. Fortfarande är trädet vid liv. Ännu för ca. hundra år sedan, trodde folk fullt och fast, att denna träddragning hjälpte mot sjukdomar.

Det finns rester av ett gammalt "svinhus" av enklare modell vid Henrikatorpet.

Degertorpet

En del klasser kommer passera Degertorpet som ligger i en glänta i skogen. Det har varit ett båtsmanstorp och siste båtsmannen hette Petter Larsson Deger. Han dog 1901 och huset såldes 1902 för 21:-. Huset står idag i Binnaretorp i Gullabo och bebos ännu idag. Idag finns där en grillplats och vatten finns i den gamla brunnen. Platsen kan användas vid camping och allt sköts om av markägaren för målplatsen, Tommy Pettersson.

Det finns en överbyggd källare kvar på platsen där Degertorpet stod.

Källa: Torpinventeringen i Gullabo.